Sommaren 2025 är nästan slut

Det har som vanligt gått lite för lång tid sedan jag var inne och skrev. Nu får jag försöka sammanställa sommaren. Sommaren har varit fin, lite för varm för hundarna ibland. Framförallt Stella som har fått mycket päls efter livmodersoperationen i augusti förra året. Nu börjar även Stacy få samma tjocka päls som Stella har. Får trimma dem med lite extra. Stella föredrar kortare promenader numera, Hon markerar så fint när hon vill hem, stannar, tittar på mig, vänder huvudet hemåt. När jag uppfattat det, vänder hon sig om med blicken hemåt.

Lisas bror Vincent/Pick Me Up Joseph har parats med Myntalyckans kennel, blir en fin kombination.

Stella har fyllt 13 år, vi hade ett litet kalas för henne. Hon tycker fortfarande om att leka, är pigg och frisk. Hon sover rätt mycket förstås, värmen gör väl sitt. Hennes bästa vän Charlie gick bort i maj. Han var då 13 år, problem med hjärtat och trött. Han fick somna in med hela sin familj inklusive min man Jan och mig. Ha varit ett hårt år, vi har förlorat både Lisa och hennes pappa Charlie.

Skönt ha en trädgård hundarna kan vara i, söka skugga när det blir för varmt. Stella älskar dricka vatten i dammen. Hon t o m väcker mig på natten för att gå ut och dricka vatten. Vattnet ur skålen i sovrummet nobbar hon ibland.

Nu är vi inne i september, luften känns rätt frisk och skön, fortfarande varma vinda och man kan njuta av härliga promenader ibland går Stella till och med runt udden, 2,5 km.

Bildkavalkad på Lisa

fb_img_1651051632023
Lisa med sin pappa Charlie och mamma Stella i bakgrunden syster Stacy
fb_img_1674555043266
Stella Lisa och Stacy
20241114_145912
Lisa bästa sovplatsen
20240915_130844
Lisa Stacy och Stella sover tätt
20240821_072714
Lisa
20220201_115240lisa-valpar
Lisas valpar, Benji, Mimmi, Mimmi och Astrid
20211227_165043
Lisa valpar
20211205_162139
Snart dags för Lisa att valpa, men Ester tagit henne bädd. Då tränger sig en rund Lisa ner till Ester

20230127_133531 20230127_133510

Stella
Lisa

lisa-bad

Lisa har lämnat oss

Ibland är livet hårt, man tror man lever i en mardröm. Vår Lisa har hastigt lämnat oss. Sorgen är outhärdlig.

LISAHon var på promenad med husse och syster Stacy. Sprang som vanligt på strandängarna, ut på den lilla udden i havet. Hon klättrade på stenar och livet lekte. Det var en dimmig, kall frostig dag, låg lite is på havet. Hon sprang längs strandkanten upp till stenpiren/bryggan. Plötsligt ser husse inte längre Lisa. Stacy är där, men Lisa är borta. Det är alldeles tyst.

Nu börjar vi söka, jag längs vägen hem, husse på halvön där de varit. Vi letar febrilt, får hjälp av andra , även duktiga sökhundar. Vi söker med drönare. Letandet fortsätter till efter kl 01. Dag 2 redan vid 8  på morgonen fortsätter letande, krypande under enbuskar, barnbarnen (4 o 10 resp.11,5 år) hjälper till. Inga resultat. Hela dagen fortgår letandet. Tar hjälp av värmekamera. På eftermiddagen sökhundar och till kvällen söker en förare med hund igen. Utan resultat. Dag 3, utsträcks sökandet till större område, men inga spår finns. Senare på dagen kommer en ID hund och dess förare. De följer Lisas spår från det hon började sin promenad. De  söker noggrant runt udden, följande Lisas glada promenad lite hit och dit. Spåret slutar vid bryggan i havet. Där är det slut.

Det som var min första tanke första dagen, hon älskar hoppa upp stenar, gärdesgård, fallna träd, balansen är suverän.  Men här vid bryggan är stenarna isbelagda och det är halt. Troligtvis har hon halkat och ramlat i havet. Hon går inte att hitta.

Dag 4, allt känns totalt hopplöst, hur skall vi hitta henne, det är strömt och is på havet. Då ringer min son, hon är hittad. Hon har förts av strömmen och högvattnet till en strand och när det blev lågvatten syntes hon på stranden. Hon är hittad. Stor glädje och lättnad. Hon lever inte längre, men vi får hem henne, tårarna rinner på oss alla.  Hon är hemma!

Hon får ligga i ett av favoritrummen, min mans, husses gym. Barnbarnen som letat kommer och de får ta farväl av Lisa. Liksom övriga familjemedlemmar och hundar dvs mamma Stella, syster Stacy och pappa Charlie gör. Det är en sorgens dag, många tårar rinner. Men hon ÄR HEMMA. Letandet är slut. Hon har hittat hem till Sessan och James, våra tidigare fina cavalierer.

En underbar hund, kär familjemedlem som så hastigt lämnade oss. Sorgen är svår att ta.

Lisa träffar Sessan och James
Lisa träffar Sessan och James

Juvertumör

Sedan jag skrev sist har Stella blivit opererad för juvertumör som var av den elaka sorten. De tog bort två juver och förhoppningsvis hela området som var angripet. Veterinären bedömde att hon var helt frisk, både hjärta och lungor är bra. då kunde han operera henne, Operationen gick bra och efter 14 dagar tog de bort stygnen. Såret har läkt bra och visar ingen symptom på att det spridit sig. Även Charlie hade fått en tumör av den elaka sorten. Tumören hade angripit tassen, trampdynan. Operationen gick bra, de fick även ta bort sporren. Men var betydligt svårare att läka eftersom det inte finns så mycket hud på det området. Det tog nästan två månader innan ny hud hade bildats. Nu är det läkt och han kan springa runt som vanligt

I övrigt har det inte hänt så mycket, hösten kan vara trist. Här på västkusten är det mest stormar och skyfall med någon solig dag emellan. Men nu ser vi fram mot ett riktigt fint och lyckosamt år för alla

406871601_345296764789117_4489475531151442999_n 406775413_1551449515709732_8263385392169023930_n 406693282_1421495845433669_2546661342747029763_n

Kennnel Pic Me Up
Kennnel Pic Me Up