Hösten har kommit

Hösten var fin i år, ovanligt varmt och skönt. Det blev långa promenader som även nu Stella orkade med och tyckte om. Vi har ju möjlighet att välja strandängar eller skog. Så beroende på vädret väljer vi vilken väg vi skall gå. Gärna upp i skogen, vilket Stella föredrar.

Vi var hos veterinären i oktober för att kolla Stellas hälsa. Vilket var intressant, i tidigt i våras/mars gjorde vi detsamma och besökte den veterinär vi haft sedan 1996 och litar på. Hon  bedömde Stella som väldigt frisk och med bra hjärta. Men tyckte hon behövde gå till tandläkaren. Då jag sett ett flertal hundar på Facebook som fått narkos under besök hos tandläkare ville jag inte utsätta henne för narkos, då snart 13 år gammal. Vid detta besök i slutet september, Stella fyllt 13 år,  till samma veterinär, påpekar hon åter besök till tandläkare. Eftersom Stella som älskat få pälsvård, borstas, kammas mm och tidigare stod på kö när jag hade pälsvård på Stacy, senaste tiden vägrat, gått och gömt sig, linkat och tydligt visat att hon vill gå hem vid promenaderna, så ville jag ha ny koll på henne.

Veterinären upplyste oss om att ifall hon kommer till tandläkaren och får sina tänder åtgärdade kommer hon att må bättre för att problemet hon har med tänderna påverkar hennes hälsa och  hur hon mår. Vi bokar tid hos tandläkare i november, som noga går genom hennes tänder. Hon fick dra två stycken, några andra var lösa och ”ramlade” ut. Besöket tog nästan två timmar, väl hemma fick hon vila.

Resultatet var otroligt bra. Nu vill hon ha pälsvård och hänger med på långa promenader utan att sätta sig på baken och vill hem. Veterinärens råd var helt rätt, vi fick en gladare och piggare hund. Nu är hon 13 år och 4 månader. Veterinärens slutord var, när en Cavalier King Charles Spaniel kommit upp i så pass hög ålder kan hon leva länge till.

Det känns otroligt roligt se henne springa med  glädje till dörren när vi skall ut på promenad.

 

Livet går vidare

Stella har varit hos veterinären för en liten hälsokontroll. Hon blir 13 år den 25 juli. Veterinären kollade hjärtat UA, dvs bra hjärta. för en Cavalier är det väldigt bra, positivt. Hon gav veterinären gott intryck, pigg, rör sig bra, hon är frisk. Dock har hon ett trasigt korsband höger bak, samt artros på bl a höger fram. Men hon kan leva länge. Hon hör inget sen i vintras, men förstår oss ändå. Efter hennes livmodersoperation för snart ett år sedan har pälsen växt, hon liknar mest en liten rultig björnunge som vaggar fram med MYCKET och lång päls. Vi har börjat trimma pälsen på henne.

Stacy har repat sig från sin livmodersoperation, hon är pigg och glad, ärret efter operation av knutan på huvudet har läkt fint. Hon var hos tandläkaren som tog bort tandsten, inga tänder behövdes dras. Vita fina tänder, nu tandborstning. Men hur gör man det, när hon hela tiden tuggar efter tandborsten, böjer, rör på huvudet. Känns inte helt OK.

Nu ser jag fram mot en tid utan veterinärbesök eller andra olyckor mm. En skön fin sommar tillsammans.

Redan april

Otroligt vad tiden rusar iväg. Våren på gång och hundarna gillar det, bättre väder inget regn. Just nu! Lisa har inte hittat på nya upptåg, Stacy är lugn som vanligt, däremot mår inte Stella så bra. Hon har ett trasigt korsband på höger bakben, samt som dessutom är angripen av artros, haltar och skall ta det försiktig, men det tar hon inte så stor hänsyn till. Positivt var veterinärens utlåtande om henne: en väldigt frisk cavalier med ett jättefint hjärta helt utan anmärkning. Det tyckte jag var trevligt, hon blir 12 år i juli.

Vincent, Pick Me Up’s Joseph har blivit pappa till 7 ljuvliga valpar. Jag hade lust stoppa en innanför tröjan när jag besökte denna ljuvligt fint tecknade kul. Finns inget så mysigt som gosiga cavaliersvalpar.

Vincent blev 2023 ÅRETS ALLROUNDCAVALIER för andra året i rad.Kan man som Uppfödare bli annat än lycklig över en sådan hund OCH hans matte som har tränat honom så fint och visar att Cavalieren inte bara är en sällskapshund, utan även en hund som du utöver hundutställningar kan träna i viltspår, Nosework och mycket annat

6:te februari 2024

Ett nytt år har hunnit fram till februari. Det snöar riktigt, men skall övergå till regn, så typiskt västkusten. När det kommer snö ligger den inte så länge utan det blir grått igen. Men vädret till trots så ha det nya året varit rätt hyfsat. Lilla Cleo var hos oss en vecka då matte och husse var i fjällen. Det var så roligt få besök av henne. Hon kände snabbt igen sig och fann sig till rätta.

Lisa ställde till det för sig före jul 2 december (tror jag det var) då var det någon av hundarna som tagit och tuggat på en kudde, dragit los sömmen på ca 75 cm. Jag fann ingen bit från kudden. Kollade hundarna men ingen mådde dåligt. Alla åt och drack som vanligt, alla gjorde i från sig som vanligt. Tills 18 december, då började Lisa hosta och liksom ”klykas”. Går ut i trädgården, kommer in med en lång tygbit inkapslad av avföring. Tar hand om det. Visst är det den saknade sömmen från kudden.

Risken var att det fanns mer kvar, samt att tarmen tagit skada av att ha en lång tygremsa i magen i 17 dagar. Det blev veterinärs besök där de behöll henne. De såg inget i tjocktarmen, förmodade då att eventuellt låg det nåt kvar i tunntarmen. Hon fick smärtlindring och medicin mot illamående. Avföringen var lös och blodblandad. Maten  hon åt upp fick hon upp direkt.

Dagen före julafton fick vi hämta henne, medicin för illamående, diet, uppblött mat (som valpar får). Det gick bra. men hon var riktigt illa ute. Hon trivdes på Slöinge/Hallands djursjukhus där hon charmade alla.

Där ser man hur lätt det händer en olycka. Vi hade tur, hon klarade sig utan men. Hoppas hon låter bli kuddarna efter detta.

Juvertumör

Sedan jag skrev sist har Stella blivit opererad för juvertumör som var av den elaka sorten. De tog bort två juver och förhoppningsvis hela området som var angripet. Veterinären bedömde att hon var helt frisk, både hjärta och lungor är bra. då kunde han operera henne, Operationen gick bra och efter 14 dagar tog de bort stygnen. Såret har läkt bra och visar ingen symptom på att det spridit sig. Även Charlie hade fått en tumör av den elaka sorten. Tumören hade angripit tassen, trampdynan. Operationen gick bra, de fick även ta bort sporren. Men var betydligt svårare att läka eftersom det inte finns så mycket hud på det området. Det tog nästan två månader innan ny hud hade bildats. Nu är det läkt och han kan springa runt som vanligt

I övrigt har det inte hänt så mycket, hösten kan vara trist. Här på västkusten är det mest stormar och skyfall med någon solig dag emellan. Men nu ser vi fram mot ett riktigt fint och lyckosamt år för alla

406871601_345296764789117_4489475531151442999_n 406775413_1551449515709732_8263385392169023930_n 406693282_1421495845433669_2546661342747029763_n

Kennnel Pic Me Up
Kennnel Pic Me Up

Äta kuddfodral är inte bra

I fredags var jag hemifrån några timmar kommer hem till min tre glada tikar. Vi äter  o sen går till TV rum för att mysa. Då upptäcker jag att ena långsidan på min prydnads/myskudde är borta. Hela sömmen är borta dvs en lång tygremsa. Tror det är Stacy som varit i farten, Kollar med djursjukhuset, avvakta säger de. Kräks hon så kom. Hon får vit sparris och blötlagd mat. Vilket hon fick dela med de andra två.

Natten förflöt utan problem. Dagen efter en lång promenad, bra för magen tänker jag.  Kommer hem och jag går till arbetsrummet för att göra lie kontorsjobb. Då kräks någon i hallen, Stacy tänker jag. Men så var inte fallet, det var Lisa som kräktes om o om igen. Gick ut i trädgården hon fortsätter kräkas. Ringer djursjukhuset – Kom hit säger de. Vi kör dit och de tar tempen o röntgar henne.  Jomenvisst, där i tunntarmen ligger det något. Hon får bli kvar för operation  och jag åker hem med tomt koppel. De ringer senare och säger att de skall röntga lite mer. Hör av sig innan operationen. Går ett tag och de ringer. Säger att vid sista röntgen har föremålet flyttat på sig och de skall försöka få ut det rätta vägen. Ytterligare ett samtal senare, WOW, de gav henne lavemang och lite annat. Därefter en promenad och då kom det ut, ca  70 cm lång tygremsa.

Hon slapp operation och jag blev lycklig. Hon fick sova över natten för observation, Dagen efter fick  hon mat och dryck, de kollade henne att hon avföring och tarmen fungerar som den skall. Klockan 13 fick jag åka hämta en överlycklig Lisa som hoppade upp i famnen, vägrade gå ner på golvet.

Hon togs emot av två glada hundar hemma. Ätandet av en kudde straffade sig. Men det slutade lyckligt.