Äta kuddfodral är inte bra

I fredags var jag hemifrån några timmar kommer hem till min tre glada tikar. Vi äter  o sen går till TV rum för att mysa. Då upptäcker jag att ena långsidan på min prydnads/myskudde är borta. Hela sömmen är borta dvs en lång tygremsa. Tror det är Stacy som varit i farten, Kollar med djursjukhuset, avvakta säger de. Kräks hon så kom. Hon får vit sparris och blötlagd mat. Vilket hon fick dela med de andra två.

Natten förflöt utan problem. Dagen efter en lång promenad, bra för magen tänker jag.  Kommer hem och jag går till arbetsrummet för att göra lie kontorsjobb. Då kräks någon i hallen, Stacy tänker jag. Men så var inte fallet, det var Lisa som kräktes om o om igen. Gick ut i trädgården hon fortsätter kräkas. Ringer djursjukhuset – Kom hit säger de. Vi kör dit och de tar tempen o röntgar henne.  Jomenvisst, där i tunntarmen ligger det något. Hon får bli kvar för operation  och jag åker hem med tomt koppel. De ringer senare och säger att de skall röntga lite mer. Hör av sig innan operationen. Går ett tag och de ringer. Säger att vid sista röntgen har föremålet flyttat på sig och de skall försöka få ut det rätta vägen. Ytterligare ett samtal senare, WOW, de gav henne lavemang och lite annat. Därefter en promenad och då kom det ut, ca  70 cm lång tygremsa.

Hon slapp operation och jag blev lycklig. Hon fick sova över natten för observation, Dagen efter fick  hon mat och dryck, de kollade henne att hon avföring och tarmen fungerar som den skall. Klockan 13 fick jag åka hämta en överlycklig Lisa som hoppade upp i famnen, vägrade gå ner på golvet.

Hon togs emot av två glada hundar hemma. Ätandet av en kudde straffade sig. Men det slutade lyckligt.